Kärlek

Den stunden

Ingen andlös sommarnattshimmel
når så långt in i evigheten,
ingen sjö, när dimmorna lättar,
speglar sådan stillhet
som den stunden --

då ensamhetens gränser plånas ut
och ögonen blir genomskinliga
och rösterna blir enkla som vindar
och ingenting mer är att gömma.
Hur kan jag nu vara rädd?
108
Standard
Kärlek

Universum är ett monster

Och vad vet du om gryningen, förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon. Ge mig en kyss innan du går, att bygga en dröm på. Vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig. Och jag tänkte i paniken; om jag bara korsar vägen är jag fri sen. Säg att du är fri till slut, fast du vet att hälften av de som kämpar går under, och hälften av de som älskar exploderar. Jag flyger högt och det känns som jag faller igenom igen, och jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din. Vad jag bryr mig om är att se som i slow-motion när du går sönder inuti, så som jag gjorde nyss. Är det här all som blir så dör jag. 4

Standard