Me

Katterna och jag

Isis

Isis

Ibland måste man ta sig tid och bara tänka. Mer än ofta stressar vi förbi det som håller oss igång, det som fick oss att kämpa från första början. Vi glömmer bort hur det var innan, när vi var ensamma, och tar alldeles för mycket för givet.

I min situation, ensam hemma, skola, vänner, resor, osv kan jag ofta känna att de där stunderna när jag känner att jag inte behöver göra “något annat” är välldigt sällsynta. Det är alltid något som kommer i vägen, soporna ska ut, bra program på TV (som jag bara inte kan missa), disk, läxor eller nåt annat. De jag älskar mest, det som för mig framåt, har jag vid något tillfälle glömt nånstans i bakhuvudet, och plockar nästan aldrig fram det på riktigt.

Min andra och tredje hälft, Hera och Isis, Grå och Svart, är de jag lever för. Utan dem skulle jag inte vara jag, och jag skulle inte klara av att leva som jag gör nu. För det finns inte en chans att jag skulle kunna gå i skolan, göra läxor och på det ta hand om mat, lägenhet, städning osv. Ensam hade jag iinte haft en chans, men samtidigt känner jag mig mer ensam än någonsin förr. Tänk om de försvinner? Tänk om Grås ögon är så dåliga att hon inte kan leva, att vi måste ta bort henne. Hon är mitt allt, jag valde henne – hon valde mig, utan henne är jag inte jag. Hon tar hand om mig.

Svart däremot, tar jag hand om, hon behöver mig. Och kanske är det så att jag behöver det också, att en levande varelse behöver min kärlek, min omsorg, och att få villkorslös kärlek tillbaka är inte helt fel det heller. Det enkla faktum att hon alltid ligger på ullfilten bredvid mig i soffan när jag pluggar, att hon måste sova i mitt rum, ja, hon är helt enkelt min andra hälft – vi lever för varandra.

Med detta sagt erkänner jag att ingenting annat i världen spelar en så stor roll i mitt liv som mina underbara katter, Svart och Grå, Isis och Hera. De är allt.

Standard

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *