Me

The Thorn Birds

Long ago, there was a bird who sang just once in its life. From the moment it left its nest, it  searched for a thorn tree. And it never rested until it found one. Then it began to sing more sweetly than any other creature on the face of the earth. And singing, it impaled its breast on the longest, sharpest thorn. But as it was dying, it rose above its own agony to out-sing the lark and the nightingale. The thorn bird pays its life for that one song and the whole world stills to listen and God, in His heaven ~smiles. As its best was bought only at the cost of great pain. Driven to the thorn, with no knowledge of the dying to come. But when we press the thorn to our breast, 
We know……..
We understand…..
And still……we do it.
Jag skriver en uppsats i Psykologi om min favoritbok – Törnfåglarna av Colleen McCullough. Den är otroligt vacker, en törstsläckare för  uttorkade tonårssjälar. Det är otroligt svårt att tänka sig den bästa bok du någonsin läst i ett psykologiskt perspektiv, och försöka förklara händelser i den med hjälp av psykologiska termer. Jag avskyr det, men samtidigt älskar jag det.
   Boken är väl värd att läsa iaf, jag har aldrig sett filmatiseringen (en tv-serie från åttiotalet).
Standard

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *